Nöjd

Trots att jag har jobbat mycket den senaste veckan, gjort intervjuer hela helgen och suttit och skrivit i sisådär 8 timmar nu under söndagen så måste jag säga att mitt jobb är så roligt ibland. Det är fantastiskt att få ta del av andra människors glädje och sorg, förvalta deras berättelser och berätta dom på ett sådant sätt att både de jag har intervjuat, jag och redaktionen blir nöjda.

Det är underbart när jag kan få texten att flyta.

Det är skönt att lämna texten när jag känner mig klar.

Och det är fantastiskt att sedan se den i tryck.

Det är då jag känner att jag vill utvecklas, lära mer och nytt, och satsa ännu högre.

Och skicka ytterligare några fakturor såklart. För jag har aldrig sett journalistyrket som ett kall eller haft ambitionen att förändra världen.

Jag är glad om jag påverkar eller berör EN människa. Det, plus att det här jobbet för det mesta är så roligt, det räcker för mig.

Att släppa vardagen

Bli mindful med en hobby.

Plusminusnollmetoden

Är inte GI, Iso eller LCHF något för dig? Men lite medelhavsmat kanske kan passa? Finns massa härliga recept att välja mellan också.

Jag äter själv inte enligt någon speciell metod, men skulle väl kunna säga att min kost är en blandning mellan medelhavsmat och GI, minus kött förutom fisk och skaldjur, plus ganska mycket ost i alla former. Lite choklad och en del nötter.

Lite plus och lite minus funkar bra för mig.

Så här står jag och ser sund ut.

Plusminusnoll har hjärnkoll

Den här boken, "Hjärnkoll på vikten", av professorn Martin Ingvar och medicinjournalisten Gunilla Eldh satt jag och läste halva natten. Kanske inte så smart när ett av deras råd för att hålla vikten är att sova ordentligt. Men boken är väldigt bra, stabil grund med forskning, varvat med lättlästa stycken med tips och exempel från verkligheten.

Basic på sätt och vis med råd om att inte stressa, sova och motionera ordentligt, inte äta processad mat. Men också mycket bra förklaringar till varför socker och snabba kolhydrater är så mycket sämre för vikten än vi tidigare trott, och varför fett inte är så farligt som tidigare sagts.

Skönt befriad från pekpinnar men otroligt upplysande om sambanden mellan hjärnans belöningssytem och midjemåttet.

Mycket intressant och läsvärd!

How To Cut Open a Pomegranate - Episode 7

Jag köpte två granatäpplen för någon vecka sedan. Tänkte att det ska ju vara en supernyttig frukt med massa antioxidanter. och ganska god, jag har ätit kärnorna innan.
Jag hade hört att man ska dela den och äta kärnorna med sked. Det kan man göra om man vill att väggar, kläder och hud ska bli rödprickiga. Efter några försök gav jag upp.
Men jag kände mig som en dålig hälsoreporter. En hälsoreporter som inte kan äta granatäpple är ju ungefär som en modereporter som inte har koll på senaste trenderna. Pinsamt ju.
Hittade den här instruktionsfilmen till hur man får ut kärnorna. Jag tror jag köper färdig granatäpplejuice nästa gång istället.

Nätfrossa

Isodieten.

http://www.expressen.se/halsa/1.1842185/hitta-din-dromvikt-med-iso-metoden

Vårens frisyrer.

http://www.expressen.se/mode/1.1848996/lugg-20-talspage-och-beachrufs

Tillbaka till grått slask och vardag

Jag är hemma i Stockholm igen. Levande och hel, knappt ens ett blåmärke. Fast med lite ont i höger arm och axel, men det är inte från skidåkningen. Tur att jag inte bröt något. Det hade ju varit okej om jag hade kunnat säga "Jag bröt armen när jag åkte i störtloppsbacken i Åre".

Men hade varit ganska pinsamt att behöva säga " Jag bröt armen när jag ramlade på en isfläck på en parkeringsplats i Åre".

Lite mer egoboost

Det har varit en bra söndag. Speciellt i Expressen Söndag. Tre artiklar med min byline.

Också fick jag hoppa in som modell igen. Försöka se mysig ut i en fåtölj. Simma med hantlar och se ut som det var jättelätt. Le tills jag fick ont i kindmusklerna.

Just då hade jag ett gigantiskt munsår. Tur att det finns photoshop och tur att det var en bra fotograf som plåtade.

Det tar sig

Så här såg det ut när jag åkte skidor för första gången för ganska exakt ett år sedan. Långsamma plogsvängar, smala backar var mardrömmar och jag grät i en röd backe.

Så här ser det ut nu.

Eller så här.

Inte så mycket plog kvar, smala backar är bara lite knepiga och jag tar mig ner för alla röda backar utan större problem.

"De e bar å åk" som Stenmark sa. Men naturligt är det inte.

Grym känsla

Total desperation. Det är inte ofta den känslan framkommer i ett tv-inslag med en utsänd reporter. Men om inte katastrofens omfattning i Haiti har framkommit tidigare så gör den det definitivt när Stefan Åberg på Svt rapporterar i Rapport.

Onaturligt

Det är inte jätteofta som jag och Johan Hakelius har samma åsikt. Men i den här frågan är vi helt överens.

Jag tycker att det gäller för all flygning, bungyjump, fallskärmshopp.

Och faktiskt för skidåkning också.

Dagens outfit

Jag känner mig sjukt osexig i fjällen.

Svettigt underställ, mössfrissa och tåbira. Jag fattar inte att folk har sex i fjällen. För det första så är det kallt. För det andra så har man massa kläder på sig. Och för det tredje så är man svettig under alla kläderna.

Jag fattar inte hur det går till. Men jag är kanske bara för gammal. Och bekväm.

Fan, jag borde ha börjat med skidåkning tidigare.

Skrattar bäst som skrattar sist

På väg upp mot toppen i Gondolen idag. Fin utsikt men det bästa var att titta på dom i backarna som faktiskt är sämre än vad jag är. Jag ler lite åt deras långsamma svängar och skakiga knän.

Sen åker jag själv med ganska bra fart nerför en röd backe. Vid ett ställe har Finaste stannat. Jag åker glatt förbi och åker på. Tills jag kommer till ett stuuuuuuuuup. Svart backe. Jaha, vi skulle ha svängt av där borta, det var därför han stannade där. Toppen.

Helt plötsligt är jag livrädd nybörjare igen. Hasar på sidan med Finaste framför. "Vänta!!! Inte så fort!!! Stanna!!!" Tills vi har kommit förbi det brantaste och jag kan åka igen. Hoppas att ingen såg hur jag hasade nerför en halv backe och skrek lite lagom panikslaget.

Nästa gång vi åker upp i Gondolen ler jag inte åt dom som åker sämre än vad jag gör.

Efter en lång dag i pisterna är det viktigt att fylla på energiförråden. Himla jobbigt att behöva äta och dricka så mycket.

Dagens nyheter

1. Har åkt kvällsskidåkning. Det var lite läskigt tills jag kom på att jag slipper se den svindlande utsikten som gör att backarna ser ännu brantare ut.

2. Har åkt i inversion. Tjugo minus nere vid liften, en plus där vi klev av liften uppe i backen. som en bastu, varmast högst upp. Skumt, men tydligen normalt.

3. Har åkt carvingsvängar. Jag upprepar, Elin "Plogen" Gunnarsson har åkt carving. Nu firar jag med ett glas rött.

Kanske ändå som att lära sig cykla

Jodå, jag kom fram till Åre, bara två timmar sen. Skyndade in på Ica för att hinna handla mat. Gick sådär med två stora resväskor att släpa på samtidigt. Men fördelen med att vara ensam liten skånsk tjej med två stora väskor i fjällen är att alla blir så fantastiskt hjälpsamma. En Ica-kille ringde efter en taxi åt mig. Blev lite förvirrat när jag kom på att jag inte kunde adressen till lägenheten. Tur att Åre by inte är så stort.

Idag har jag kanske äntligen fattat grejen med att åka skidor. För första gången kunde jag åka utan att tänka på varje sväng. I alla fall under några sekunder här och där kunde jag slappna av och låta kroppen och skidorna styra.

Också åkte jag från toppen av Åreskutan utan att ens sätta mig ner en enda gång. Det däremot, är stort.

Sjit

Resan med tåg till Åre går jättebra.

Det började med att vi blev 25 minuter försenade från Stockholm på grund av tågfel. Redan då visste jag att jag inte skulle hinna med mitt byte i Sundsvall, speciellt inte med de två stora och tunga väskorna som jag har med mig.

Men det hela skulle lösas med taxi eller buss sa konduktören.

På vägen har vi blivit ännu senare när vi fått invänta mötande tåg. Tydligen så sena att tåget inte kör till Sundsvall. Nu ska vi hoppa av i Hudiksvall och åka buss i 70 minuter till Sundsvall. Och jag kommer verkligen inte att hinna med mitt anslutande tåg till Östersund eller tåget mot Åre som jag ska ta därifrån.

Och som lite grädde på moset så stannade vi nyss för ett mötande tåg. Sedan kommer en uppgiven röst i högtalarna:

"Ja, en olycka kommer sällan ensam. Nu måste lokföraren starta om loket. Det tar en liten stund men vi är strax på väg igen."

Efter två försök lyckas lokföraren starta om.

Två tågbyten har helt plötsligt förvandlats till tåg, buss och sen vette fan. Bara att gilla läget och beundra de snöklädda granarna utanför fönstret. Men jag hoppas att jag kommer fram till Åre. Helst idag.

Kan en språkkurs funka då?

Kommer ni ihåg att jag sa att jag skulle testa pyssel som hobby istället för pistolskjutning?

Det gjorde jag. Eller nä, det gick inte så bra. Jag höll mig till de här redskapen, som jag redan behärskar.

Fotografen Erik Lundback, höll sig till sitt redskap. Zornitsa Salman som driver butiken "Scrapparazzi" visade oss hur man scrapbookar.

Scrapbookarna Catarina och Cornelia klippte, klistrade och skrev fint. Det var då jag insåg att scrapbooking inte var något för mig. Jag kan ju knappt tyda mina egna anteckningar och det blir bara värre för varje år som går.

Men om du är sugen på att börja så kan du läsa mer om scrapbooking i Expressen Söndag imorgon.

Det ska säga klick

Jag har börjat leta efter en ny på nätet. Trots det enorma utbudet är det inte alls lätt.

En del ser fina och fräscha ut på sina bilder, men man anar att det bara är en snygg fasad.

Andra ser ganska skabbiga och slitna ut, men kan ändå ha potential.

Vissa är ordentliga och strukturerade men känns omysiga.

En annan verkar trevlig, men oplanerad och rörig.

Allt det där ska man ta ställning till innan man går på dejt. För det är egentligen då det avgörs. Man kan inte veta om man faller för varandra förrän man ses i verkligheten. Beskrivningen på nätet kan låta nog så bra, men i verkligheten kan det vara ett bottennapp.

Imorgon ska jag gå på tre dejter. Med tre väldigt olika kandidater, men som alla kan vinna mitt hjärta. Kanske blir jag kär, kanske blir jag besviken. Men tänk om jag hittar min drömlägenhet redan imorgon.

Som om det inte räckte med kylan

Ska man verkligen åka skidor när det är så kallt att till och med liften går ut i strejk?

Förresten så tar jag tåget till Åre. Ha!

Mig lurar du inte

Jag tror att Finaste försöker ta livet av mig. Han vill att vi ska åka till Åre om några dagar. Jag fruktar för mitt liv efter att ha sett det här.

Jan "Professorn" Karlsson är för övrigt vår granne i Åre. Han är galningen med två mössor som cyklar fast det är minus 30. Jag cyklar inte ens om det är nollgradigt. Jag vill inte alls gå ut nu när det är minus 10. Det enda jag och Janne har gemensamt är att vi inte gillar mygg.

Finaste åker upp till Åre tidigare. Sen tycker han att jag ska flyga till upp, själv.

Han: Nextjet har billigare priser än Sas.

Jag: Är du galen, jag flyger inte med ett leksaksplan. Du vet ju hur bra det gick sist.

Han: Men då blåste det ju.

Jag: Det kanske det gör nu också.

Han: Nä, det ska bli fint väder.

Jag: Och hur pålitliga är väderleksrapporterna? Kan du lova att det inte kommer att blåsa va?

Han: Nä, men...

Jag: Nä, just det. Nära döden är vad det är.

Först vill han sätta mig i ett plan som störtar om det blåser mer än 2 meter per sekund. Om jag inte dör då så tar han upp mig på Åreskutan där jag fryser ihjäl.

Fattas bara att han föreslår att vi ska bada, så jag kan "råka" drunkna. Eller att vi ska grilla, så jag kan "råka" brinna upp.

Han tror att jag inte fattar vad han håller på med. Tur att jag är smartare.

Tänk på din bästa vän

Det är inte bara vi tvåbenta varelser som har som nyårslöfte att gå ner i vikt. Även våra vänner hundarna kan behöva gå ner i vikt för att må bra och leva friskt så länge som möjligt. Varannan hund är fet, trött och ovig. Många hundägare vill inte se problemen och veterinärerna vågar ofta inte säga ifrån.

Är det inte sorgligt att vi inte bara gör oss själva överviktiga, utan även våra bästa vänner?

Har du en hund som har som nyårslöfte att gå ner i vikt? Eller känner du någon hund som är trött på att husse eller matte inte hjälper till i kampen mot extrakilona?

Tipsa dem om www.dietdog.se. Det är en gratis viktklubb, alla hundar och deras människor är välkomna.

Jag lovar att...

De senaste åren har jag haft samma nyårslöfte. Och konstigt nog känns det som jag uppfyller det varje år. Jag lovar mig själv att jag ska ha ett roligt år. Och det har det blivit sedan dess. Inte bara såklart, men på något sätt blir det lättare att tänka tillbaka på det gångna året och se ljusglimtarna istället för de mörka hålen.

Men för er som kanske vill lova något helt annat är här lite inspiration:

http://www.expressen.se/halsa/1.1835067/gi-experten-gor-en-halsokoll

http://www.expressen.se/halsa/1.1835033/halsoexperten-lat-lusten-styra-dina-val

http://www.expressen.se/halsa/1.1835051/psykologen-njut-av-vardagen

http://www.expressen.se/halsa/1.1834722/rivstarta-aret-med-lchf

(Vilken humor att det ligger reklam för Paulúns Iso-diet bredvid min artikel om LCHF, se sista länken. Vem ska man tro på, tro på, tro på, när det är så här?)

Början gott, allting gott

Gott nytt år fina bloggläsare. Jag hoppas att ni har haft en fantastisk start på det nya året.

Jag var på bröllop på nyårsafton. En Expressenfotograf som gifte sig med en Expressenreporter. Festen kan sammanfattas i två ord: chefer och champagne. Det vimlade av chefredaktörer, avdelningschefer och editionschefer, från både Expressen och andra tidningar. Också var vi några simpla reportrar och fotografer, plus släkt och vänner till brudparet.

Jag drack massa champagne, åt hummer och minglade med chefer. Lyssnade tålmodigt på en chefs utläggning om att han är bäst, undvek att sälja in mig själv som utmärkt frilansare allt för mycket till en annan chef och dansade kasedans med en tredje chef.

2010 kan ju inte bli annat än ett bra år.