2 november 2009

Nej, jag skäms inte alls för att jag skrek




























Jag har nyss överlevt en flygresa i ett leksaksplan. Det var ett turbopropflygplan och det hör man ju på namnet att det inte är särskilt bra. Turbo är bra men prop? Hur bra är en propp i en turbo?

Vi flög hem till Stockholm från Åre. Då flyger man från Östersund. Det gjorde även Robert Broberg och hans band som haft två föreställningar i Östersund i helgen. Innan vi gick på planet satt Robban och läste lokaltidningen som hade besökt hans föreställning. "Det var väl positivt svalt" sa han om recensionen.

Flygresan var skakig. När vi lyfte gungade planet från höger till vänster. När vi skulle landa kändes det som vi dök ner mot Bromma. Jag vet inte om vi gjorde det för jag blundade hela tiden. Döden var nära och jag skrek till. Andra läste lugnt vidare sin tidning.
Här tycker jag att lustigkurren Broberg kunde gjort en insats. Plockat fram gitarren och dragit igång lite allsång. Den här till exempel. Hade säkert fått oss att tänka på annat än att vi höll på att störta.

Men nä, någon underhållning blev det inte. Mina ben skakade när jag gick av planet. Robban verkade oberörd, ni ser honom i röd skjorta där bak på bilden. Det ser till och med ut som han ler. Skadeglad är han också den där så kallade entertainern.




3 kommentarer:

  1. Jäkla Robban Broberg, va! Vilken typ!

    SvaraRadera
  2. Eller hur. Lita aldrig på män som spelar gitarr. De är inget att ha när man sitter i ett störtande plan.

    SvaraRadera
  3. ha ha ha, you look shaken, not stirred. Jösses vilken flygtur!

    SvaraRadera