Jag hade verkligen en kontrastrik helg! För dagen innan jag var på hockey såg jag Ladies night tillsammans med Frugan som hade fått två gratisbiljetter. Det var vi och ett antal tusen skrikande kvinnor i Globen. Skillnaden mot männen på hockeyn var att alla var glada. Speciellt de som satt nere på parkett och hade laddat med middag och vin.
Det härligaste var nog just det, att se så många glada kvinnor på samma ställe. Men själva showen var sådär. Den ordinarie ensemblen är Martin Stenmark, Frank Andersson, Thomas Järvheden, Anders Timell och Brolle. Men nu hade Brolle nyss blivit pappa så Erik Saade fick hoppa in istället.
Thomas Järvheden skämtade om att Frank Andersson var så testosteronstinn att kvinnor kom ur klimakteriet när han gick förbi. Men med tanke på skriken så tror jag faktiskt att det mer var söta Saade som fick hormonerna att svalla hos damerna.
Överhuvudtaget förstår jag inte varför Frank var med - han dansade lite, brölade lite och mumlade när han pratade. Jag trodde att Anders Timell skulle vara rolig, men det var han inte. Erik Saade körde sina hits och gjorde det bra, så mycket mer kunde man ju inte begära när han hade hoppat in för Brolle.
Martin Stenmark log sitt charmiga leende, sjöng bra och hade fullt upp eftersom han även sjöng en del av Brolles låtar.
Men bäst var Thomas Järvheden som både var rolig och sjöng lika bra som Martin.
Fast för vår del hade det räckt med 60 minuters show istället för 110 minuter, och vi hade gärna sluppit det sliskiga slutet när de pratade om vad de drömde om.
"Jag drömmer om att en dag ska inte idealet vara en pinnsmal kvinna med ankläppar" var ett exempel. Också Bruno Mars låt "
Just the way you are" på det.
Själv drömmer jag om att kvinnor inte ska betala 500 spänn för att, av ett gäng framgångsrika snubbar, få höra att de duger.
