Det började med att vi blev 25 minuter försenade från Stockholm på grund av tågfel. Redan då visste jag att jag inte skulle hinna med mitt byte i Sundsvall, speciellt inte med de två stora och tunga väskorna som jag har med mig.
Men det hela skulle lösas med taxi eller buss sa konduktören.
På vägen har vi blivit ännu senare när vi fått invänta mötande tåg. Tydligen så sena att tåget inte kör till Sundsvall. Nu ska vi hoppa av i Hudiksvall och åka buss i 70 minuter till Sundsvall. Och jag kommer verkligen inte att hinna med mitt anslutande tåg till Östersund eller tåget mot Åre som jag ska ta därifrån.
Och som lite grädde på moset så stannade vi nyss för ett mötande tåg. Sedan kommer en uppgiven röst i högtalarna:
"Ja, en olycka kommer sällan ensam. Nu måste lokföraren starta om loket. Det tar en liten stund men vi är strax på väg igen."
Efter två försök lyckas lokföraren starta om.
Två tågbyten har helt plötsligt förvandlats till tåg, buss och sen vette fan. Bara att gilla läget och beundra de snöklädda granarna utanför fönstret. Men jag hoppas att jag kommer fram till Åre. Helst idag.
Flyget låter inte lika hemskt längre...?
SvaraRaderaÅh låter ju inte så skoj, hoppas det blir en fin semester sen iaf!
SvaraRaderalite pepp från skåne när legolandstågen miffar ur. Puss goding
SvaraRaderaJa, så går det när man envisas med att åka till Åre när det är kallare än i mannaminne, strömmen går ner pga köldknäpp och väntan på byte till myskoxe inte längre känns exotiskt. Stanna hemma i civilisationen, kvinna!
SvaraRaderaLena: Nja...jag kommer ju ändå hellre fram sent än aldrig.
SvaraRaderaLina: Tack, strålande sol och nästan vindstilla idag. det tar sig!
Jossan: Puss på dig snäckan!
Frida: Ibland måste man ju lämna civilisationen för att upptäcka hur mycket man har saknat den när man kommer tillbaka.