Det är något visst med att vara hemma i Lund. Lugnet. Att hitta och aldrig behöva kolla upp var ett fik ligger. Det kan ha slagit igen eller döpts om men då hittar jag ju till närmsta ställe. Att gå förbi alla de ställen där jag har bott, platser där jag har åkt linbana, tjuvrökt, plankat in på badet eller lekt dunkgömme med mina vänner. Jag känner till varenda stig i mitt område.
Också är det speciellt att som vuxen bo hemma hos mamma och pappa. Tryggt. Allt är liksom som vanligt. Pappa läser i fåtöljen, mamma nynnar när hon lagar mat i köket. Min katt, som de har adopterat, kommer och sover med mig i bäddsoffan, tätt intill mitt bröst. Precis som hon gjorde när hon var en kattunge.
I kväll ska jag gå till mitt gamla tonårshäng, Mejeriet. Där har jag haft mina första fyllor, blivit blixtkär, gråtit över att killen som hade dumpat mig hade träffat en ny tjej, haft förtroliga samtal med nyvunna vänner och dansat, dansat, dansat.
Det är en speciell känsla att göra sig i ordning för att gå ut. Pappa säger att jag inte behöver något smink, mamma konstaterar att jag har sådana dära moderna leggings. De undrar vart jag ska och vem jag ska träffa. Och kanske till och med när jag kommer hem.
Jag kanske borde sno en flaska vin från mina föräldrar för att göra det här riktigt autentiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar