Det är något visst med att vara hemma i Lund. Lugnet. Att hitta och aldrig behöva kolla upp var ett fik ligger. Det kan ha slagit igen eller döpts om men då hittar jag ju till närmsta ställe. Att gå förbi alla de ställen där jag har bott, platser där jag har åkt linbana, tjuvrökt, plankat in på badet eller lekt dunkgömme med mina vänner. Jag känner till varenda stig i mitt område.
Också är det speciellt att som vuxen bo hemma hos mamma och pappa. Tryggt. Allt är liksom som vanligt. Pappa läser i fåtöljen, mamma nynnar när hon lagar mat i köket. Min katt, som de har adopterat, kommer och sover med mig i bäddsoffan, tätt intill mitt bröst. Precis som hon gjorde när hon var en kattunge.
I kväll ska jag gå till mitt gamla tonårshäng, Mejeriet. Där har jag haft mina första fyllor, blivit blixtkär, gråtit över att killen som hade dumpat mig hade träffat en ny tjej, haft förtroliga samtal med nyvunna vänner och dansat, dansat, dansat.
Det är en speciell känsla att göra sig i ordning för att gå ut. Pappa säger att jag inte behöver något smink, mamma konstaterar att jag har sådana dära moderna leggings. De undrar vart jag ska och vem jag ska träffa. Och kanske till och med när jag kommer hem.
Jag kanske borde sno en flaska vin från mina föräldrar för att göra det här riktigt autentiskt.
Plusminusnoll = Lite plus och lite minus blir i slutändan plusminusnoll. Det är mitt ordspråk som jag försöker leva efter.
25 december 2010
24 december 2010
23 december 2010
22 december 2010
21 december 2010
Plusminusnoll på kontot
Jag har precis fått mitt slutliga skattebesked för förra året, mitt första år med eget företag. Jag kan bara konstatera att på skattekontot finns nästan exakt så mycket som min skatteskuld är på.
Såklart hade jag hellre fått tillbaka pengar men jag är ändå väldigt nöjd med att ligga på plusminusnoll.
Trots detta kan jag fortfarande inte identifiera mig med bilden som egenföretagare. Är jag en sån som håller reda på sina papper, sätter in dem i en pärm, kollar upp och tecknar egna försäkringar, betalar in till sin pension, är disciplinerad, kommer med egna idéer, hittar egna lösningar, betalar in sin skatt och jobbar som en flitig myra från kammarens vrå?
Det är ungefär lika konstigt som att jag har upptäckt att folk på betydelsefulla positioner är i min ålder. Jag ser dem, pr-chefer, chefredaktörer, butikschefer. Och tänker oj, vad unga de är. I min ålder. Typ 32 i en rasande hastighet mot 33.
Var inte jag en 23-årig student och singel som bodde i en hyresetta alldeles nyss?
Såklart hade jag hellre fått tillbaka pengar men jag är ändå väldigt nöjd med att ligga på plusminusnoll.
Trots detta kan jag fortfarande inte identifiera mig med bilden som egenföretagare. Är jag en sån som håller reda på sina papper, sätter in dem i en pärm, kollar upp och tecknar egna försäkringar, betalar in till sin pension, är disciplinerad, kommer med egna idéer, hittar egna lösningar, betalar in sin skatt och jobbar som en flitig myra från kammarens vrå?
Det är ungefär lika konstigt som att jag har upptäckt att folk på betydelsefulla positioner är i min ålder. Jag ser dem, pr-chefer, chefredaktörer, butikschefer. Och tänker oj, vad unga de är. I min ålder. Typ 32 i en rasande hastighet mot 33.
Var inte jag en 23-årig student och singel som bodde i en hyresetta alldeles nyss?
14 december 2010
7 december 2010
Jag är tillbaka
Och har sedan planet landade i söndags gjort en rivstart. Jag har bland annat hunnit med diverse ärenden, skrivit och skickat fakturor, packat upp, bokat tvätttid, fixat lite bilder, sorterat posten och betalt räkningar. Sånt där man behöver göra efter tre veckors semester.
Solen och semestern har definitivt gett mig ny energi. Jag, som brukar vara en morgontrött nattuggla, är nu helt tvärtom pigg i ottan och vill lägga mig efter kvällsmaten. Sen gör väl tidsomställningen sitt. Det är inte klokt vad man kan hinna med när man är jetlaggad åt det här hållet.
Till exempel kan man träna på morgonen. Det har jag gjort idag, för första gången på minst tre år. 55 minuters Shape på Sats kl 07.00. Och det var inte ens hälften så jobbigt som jag trodde, varken att gå upp eller själva träningen. Dessutom har jag hela dagen till göra annat nu! Jag tror att jag ska försöka göra morgonträning till en vana två dagar i veckan.
Nu blir det snart lunchdejt med finfin kollega och sen det här: Inspirationsläsning!
Solen och semestern har definitivt gett mig ny energi. Jag, som brukar vara en morgontrött nattuggla, är nu helt tvärtom pigg i ottan och vill lägga mig efter kvällsmaten. Sen gör väl tidsomställningen sitt. Det är inte klokt vad man kan hinna med när man är jetlaggad åt det här hållet.
Till exempel kan man träna på morgonen. Det har jag gjort idag, för första gången på minst tre år. 55 minuters Shape på Sats kl 07.00. Och det var inte ens hälften så jobbigt som jag trodde, varken att gå upp eller själva träningen. Dessutom har jag hela dagen till göra annat nu! Jag tror att jag ska försöka göra morgonträning till en vana två dagar i veckan.
Nu blir det snart lunchdejt med finfin kollega och sen det här: Inspirationsläsning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)