1 december 2009

Ett erkännande

Jag måste erkänna en sak.
Så här är det: Jag har alltid sett yngre ut än min faktiska ålder. Får jämt visa leg och ingen tror att jag faktiskt är 31. Jag brukar beklaga mig över det här, att det är lite jobbigt att se ung ut, att folk kanske tar mig på mindre allvar.

Men i största hemlighet så tycker jag om när kassörskor ber om ursäkt när de har sett mitt leg och säger "Ta det som en komplimang". Jag gillar att be folk gissa hur gammal jag är och sen le stort när de gissar fel på 6-8 år minus. Jag suger i mig varje underskattning och vårdar dem ömt i mitt minne. Att folk ska ta mig på allvar, vad är det mot den egoboosten?

Förutom att vårda minnena har jag bestämt mig för att vårda mitt unga utseende.
Jag har köpt min första ögonkräm med antirynkeffekt.
Visa leg på sysytemet fram tills jag är 40, kan det vara möjligt?

2 kommentarer:

  1. Två veckor. Sen vill jag ha en recension här på bloggen. Blir rynkorna mindre? Du borde ta före- och efterbild!

    SvaraRadera
  2. Okej, jag ska höra om min fotograf kan ta några skarpa närbilder. Återkommer med recension och resultat.

    SvaraRadera