Nu blir det bara ekonominyheter för mig

Jag har blivit så himla blödig de senaste åren. När jag i tonåren såg "Titanic", och Leonardo och Kate låg på ett isflak och allt var jättedramatiskt och hemskt, så fnös jag bara. Tyckte att de var tramsigt för egentligen så låg de ju bara i en uppvärmd pool i en studio. Mina kompisar däremot grät floder.

Men nu, jösses.

Jag kan bli tårögd av "Extrem makeover-home edition". När den stackars fattiga fembarnsfamiljen, med den ensamstånde mamman vars man dött i en olycka, gråter av glädje och tacksamhet när de ser sitt nya hus, då är det kört.

Jag har medvetet undvikit alla reportage om plågade grisar för det hade också retat tårnerven.

Jag grät lite när Kallur snyftande pratade med pressen efter att hon föll över en häck.

Jag kan till och med fälla en tår till "Uppdrag granskning".

Och igår tittade jag på "Bonde söker fru". (Jag såg alla fem första avsnitten i sträck på dvd eftersom jag skulle intervjua blyga bonden Roger, och sen var jag fast.)

Den kvinnliga bonden, Thilde, har det inte skrivits särskilt mycket om i media. Främst för att det inte har varit särskilt mycket drama på hennes gård. Från början verkade killarna gilla varandra lika mycket som de gillade henne. Men nu är det kärlek på gården, mellan Thilde och Stefan.

Igår var det picknickdejt på en sommaråker. Du kanske fnyser när du ser det här, det hade jag också gjort för några år sen. Men jag blev både tårögd och klappade lite i händerna.

Klappade i händerna. Det går bara utför med mig.