Två steg framåt, och ett tillbaka

Så är det att vara frilansjournalist. Det går framåt ibland och står stilla ibland. Eller så går det till och med bakåt.

Förra veckan gick det framåt i rejäl fart med massa flyt, jag var som en islandshäst i tölt. Fem artiklar levererades och flera nya planerades.

Men idag har en person som jag ville intervjua tackat nej, och en som jag skulle intervjua har avbokat. Båda hade helt förståeliga och förklarliga skäl, och jag sa såklart "Åh, så synd men jag förstår, ingen fara".

Självklart är jag frustrerad, men det är bara att bita ihop och börja om. Leta vidare, leta nytt.

Fast nu ska jag lägga mig på soffan och läsa en bok. Det ingår också i mitt jobb. Research kallas det.