5 november 2009

Nötkärna living on the edge

Det är väldigt mycket snack om svininfluensan nu. Vaccinationsköer och vaccinationsbiverkningar. Riskgrupper och respiratorer.
Men jag har inga planer på att vaccinera mig. Idiotiskt kanske, men jag tillhör ingen riskgrupp och jag jobbar hemifrån. Blir nästan aldrig sjuk, har aldrig ens haft vinterkräksjukan. Den enda sjuka jag drabbas av så här års är vintertröttheten. Den verkar dessvärre vara obotlig, i alla fall i det här landet.

Även om fler och fler blir smittade av svininfluensan och några har dött kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är lite hysteriskt. Och även om svinis är värre än fågelinfluensan så minns jag vilken panik det var över den.
Ja, jag var själv med och skapade paniken när jag då var praktikant på Skånskans redaktion i Malmö. Jag intervjuade en man som var ansvarig för skötsel av och tillsyn över fåglarna i Malmös parker. (Ankor och annat alltså.) Han uppmanade alla att inte mata fåglarna, det kunde locka till sig smittade fåglar.
Det blev min första löpsedel. Några veckor senare var fågelinfluensan gammal skåpmat och mina löpsedlar körda till pappersåtervinningen.

För övrigt tror jag att kräksjukan kommer att känna sig kränkt nu när den inte får lika mycket uppmärksamhet som tidigare år. Kanske kommer den att mutera så att den överlever all handsprit och allt desinfektionsmedel. Sen slår den till med full kraft. Om inte något läkemedelsbolag kommer på ett vaccin först såklart.

4 kommentarer:

  1. Hm. Jag kan väl inte säga att jag inte förstår dig. Själv vägrar jag alltid ta vanliga influensavaccin trots att jobbet erbjuder det. Det är ju trots allt en influensa här och där nu när jag är ung och frisk som ska bygga upp mitt immunförsvar som ska hjälpa mig senare i livet. Jag tänker inte riskera att dö i influensa när jag är 80 för att spara storföretaget sjukdagar nu.

    Det som ändå fick mig att bestämma mig för att vaccinera mig mot fläskhostan var diverse bebisar runt mig. Dels direkt: jag vill inte vara den som smittar dem, och dem som jag står nära vill jag inte vara tvungen att hålla mig helt borta från om smittan drar igång ordentligt.
    Men också indirekt: det farliga med svininfluensan är inte följderna för dig och mig om vi inte har extrem otur. Utan det farliga är om så många smittas att samhällsfunktioner slås ut, och det inte går att skydda dem som inte får vaccinera sig. För att förhindra det krävs att en stor andel av befolkningen vaccinerar sig. Alltså gör jag det, för att minska risken att vården, hemtjänsten och skolan inte funkar.

    SvaraRadera
  2. Förövrigt tycker jag att jag blir sjuk hela tiden. Några bra tips för att hjälpa upp mitt stackars immunförsvar?

    SvaraRadera
  3. Fast kommer inte alla barn utom dem som är under 6 månader att vara vaccinerade? Men du har en poäng där, och jag känner ju barn under 6 månader som jag vill träffa.
    Det där med att samhällsfunktioner skulle slås ut har jag lite svårt att tro. Jag kanske får äta upp det sen. Men vem menar du inte skulle få vaccinera sig?
    De enda som kanske blir glada av svinis är väl vikarierna. Jag funderade allvarligt på att hångla upp sambon när han hade svinis i somras. Bara för att bli smittad och ha haft det innan alla andra. Snacka om guldläge.

    SvaraRadera
  4. Angående immunförsvaret: Gå på massage så du bildar lite extra oxytocin. Se till att du får dagsljus varje dag (köpa take-away lunch varje dag...) och ät fet fisk för att få i dig D-vitamin.
    Stresshormonet kortisol sänker immunförsvaret.
    Ska jag ringa till ditt företag och säga till dem att jag förbjuder dig att jobba över?

    SvaraRadera