Det andra granatäpplet hånler mot mig varje gång jag öppnar kylskåpet. Jag bara väntar på att det ska bli dåligt så att jag kan kasta det med gott samvete . Men nu bara ligger det där och pyser "Haha hahaha, du klarar inte att öppna mig. Du kan inte äääta miiig!"
I motsats till helgens överblivna choklad och nötter på vardagsrumsbordet. De ropar på mig och tjatar. "Ät mig, nej mig! Snälla, ät oss, vi vet att du vill! Vi är goda!"
Dessutom verkar de vara i maskopi med vindruvorna, de står där och ser så oskyldiga ut. Men jag tror att de är mutade av chokladen för att locka mig till området.
Det är något som inte står rätt till i det här hushållet.
Ja antingen i hushållet eller kanske med den som tycker sig höra röster från maten!? ;)
SvaraRaderaKan jag aldrig tro, det är väl helt normalt att maten pratar?
SvaraRaderaHeelt normalt (dream on), men är det kvar från festen? Chokladen?
SvaraRadera