Prenumerera på Expressens magasin!

Nu kan du prenumerera på Expressens magasin, bland annat Mitt kök och GI & hälsa, som jag skriver för!

Mat med tanke

Jag gillar ju butiks/cafékedjan Blueberry. Jag gillar deras koncept och jag älskar deras goda smoothies (fast de är inte billiga direkt).
I fredags träffade jag grundaren Ulrika Holm som nu har skrivit en bok, "Food for thought".  Jag har bara bläddrat i boken så jag kan inte säga så mycket mer än att maten såg härlig ut. Men jag tog mig ett litet snack med Ulrika.

Varför har du skrivit den här boken?
– Syftet är att förklara varför vi startade Blueberry och visa hur vi tänker. Vi vill inspirera till en hälsosam livsstil men också stimulera alla sinnen. Det gäller både smaken, förpackningarna och engagemanget för miljön.

Vad är viktigt för er?
– Näringstäthet är den stora grejen som vi bygger vår filosofi på. Det vi äter måste innehålla mer näring, som antioxidanter för att boosta vårt immunförsvar och skydda oss mot det som bryter ner det, som stress och avgaser. Vi är väldigt inne på greens just nu.

Boken innehåller 150 vegetariska recept. Varför är de vegetariska?
– Vi tycker inte att man ska utgå ifrån köttet när man lagar mat, bland annat för att vi inte anser att vi behöver så mycket kött men också för att det är bättre för miljön. Vi utgår istället från bönor och frön och ser det animaliska proteinet som ett tillbehör.

Superfoods enligt Blueberry.

1. Bär och frukt.

2. Nötter och frön.

3. Teer.

4. Rötter, till exempel macha, ingefära, rosenrot.

5. Greens, till exempel groddar och gröna blad. 

Kan man få en velourpolis?

Jag såg "Jägarna 2" med Finaste igår. Den var okej, men storyn var förutsägbar, man visste alldeles för tidigt hur det skulle sluta. Och slutet var fantasilöst.

Men mest av allt tänkte jag på hur trött jag är på den stereotypa polismannen på film och i böcker. Har vi liksom inte fått nog av den trötta kommissarien? Han som är i 50plus åldern, som har så jäkla svårt att prata känslor och inget socialt umgänge, jobbar för mycket och sitter hemma på nätterna och klurar på ett fall alternativt sover på soffan på stationen, har ingen familj och dricker för mycket, är butter och vresig? Men som alltid har en yngre, kvinnlig kollega som ändå på sätt och vis förstår honom, kanske förlöser honom lite eller åtminstone tar hand om honom lite i smyg.

Allvarligt, kan vi inte låta de där kommissarierna gå i pension nu?

Inte riktigt värt pengarna

Det senaste halvåret eller så har jag på diverse skönhets- och hälsobloggar läst om kokosvatten. Många är helt förälskade i kokosvatten, det ska vara så nyttigt och återfukta både insida och utsida av kroppen. Även om jag kände mig något skeptisk till hyllningskörerna så var jag ju tvungen att testa. Så idag köpte jag mig ett paket med kokosvatten.

Rent generellt så gillar jag kokossmak i alla former. Kokosmjölk i mat eller smoothies, kokosfett att steka i, kokos i yoghurt eller glass. Och visst tar jag mig gärna en kokosnöt när jag är på semester på varmare breddgrader, trots att just kokosvatten inte direkt smakar kokos.

Men då kostar den ju några kronor. Det kokosvatten jag köpte nu kostade 25 kronor för några deciliter (bilden är på ett annat kokosvatten). Och visst, det kan det ju vara värt om det nu är så nyttigt. Enligt den här sidan ska ju kokosvatten vara rena mirakelmedicinen.
Hittepå skulle jag vilja säga om bland annat uppgiften om att det skulle kunna kontrollera diabetes eller minska risken för cancer. Definitivt falsk marknadsföring.

Ett av de mindre spektakulära påståendena är att kokosvatten återfuktar kroppen, som en naturlig sportdryck, eftersom det precis som sportdryck ska innehålla elektrolyter. Elektrolyter har vi också i blodet. Så här står det på sjukvårdssidan www.1177.se:
"Salterna i blodet kallas för elektrolyter och har många viktiga uppgifter. Det salt som det finns mest av är koksalt, som består av så kallade natriumjoner och kloridjoner."


Kokosvatten innehåller alltså salter. Behöver vi verkligen det för att återfukta kroppen? Ja, det kan vara bra om du tränar väldigt hårt, mycket eller länge. Men för en medelmotionär är det oftast inte nödvändigt. Här och här finns bra sammanfattningar om när vi kan behöva sportdryck, eller kokosvatten för den delen. 

Jag tror att jag klarar mig bra på vatten och de salter som jag ändå får i mig. Också kan jag spara pengarna till något som jag tycker är roligare och godare.

Intressant

Nu har minsann Vetenskapens värld gjort ett program om LCHF och typ 2 diabetes. "Kostråden om lite fett i maten kan ha bidragit till fetma-och diabetesepidemin i världen." är ingressen i artikeln om programmet på svt:s hemsida. 


Det ska bli intressant att kolla på. Kanske har de läst min artikel om just detta, som publicerades i Expressen Söndag april i år ? 

Tillbaka till mitt tidigare liv

För första gången på hur länge som helst, säkert fyra år i alla fall, ska jag åka på ett träningsconvent. Visst har jag funderat på det några gånger de senaste åren men liksom aldrig känt mig särskilt sugen. Dels för att jag har slutat som instruktör och inte behöver den inspirationen som man kan få till sina egna klasser av ett convent. Och dels för att jag aldrig har blivit särskilt peppad av de klasser som har funnits med.

Men när jag kollade The conventions schema blev jag riktigt sugen. Föreläsning och stenåldersträning med Jonas Colting, en av Sveriges intressantaste idrottsmän, dans med supercoola Jennie Widegren från Bounce,  och Hotyoga med härliga Monika Björn. Jag är grymt peppad!

Dagens läsning

19 knep för att gå ner i vikt.

Elin testar

Nu när jag skriver en del om mat får jag också inbjudningar till pressträffar med mat och dryckestema. Idag var jag inbjuden till något jag inte kunde motstå, presentationen av Blossas årgångsglögg 2011.
Årets starkvinsglögg har smak av kaffe, Arabica, lättglöggen har smak av äpple.
Jag är normalt sett inte så förtjust i lättglögg, tycker ofta att de blir för söta. Men den här tyckte jag faktiskt var helt okej, den smakade sött men ändå fräscht och äpplesmaken passade fint med glöggkryddorna.

Starkvinsglöggen med smak av kaffe var speciell. Lite som en kaffedrink. Om man gillar kaffe tror jag absolut att man kan tycka om årets glögg. Jag gillar ju kaffe och tyckte glöggen var riktigt god men tror nog att jag vill dricka den precis som den är, utan russin och mandel. Till de sju småkakorna med julsmaker som vi bjöds på passade den också utmärkt. Pluspoäng för snygg flaska. Minuspoäng för att den antagligen blir för smakrik om man dricker mer än en liten kopp.

Så kul det var!

Jag kom lite väl sent, för toakön var sjuuukt lång. När jag står där hör jag hur grupp 1-4 startar. Det är proffsgrupperna. Efter toabesöket hinner jag precis klättra över staketet och smita under ett band och kasta mig in i grupp 6. En funktionär ropar efter mig men det struntar jag i. 

De två första kilometrarna går långsamt. Det är trångt och vissa börjar gå efter en kilometer. Varför kan inte folk starta i rätt grupp? Men jag gillar läget och njuter av solen och synen av alla guppande huvuden framför mig.

Sen lossnar det och jag kan öka farten. Vid fem kilometer känner jag mig fortfarande pigg, men är torr i halsen så jag stannar till och tar lite vatten, det enda under loppet. 

Vid 6,5 kilometer ska banans längsta backe vara. Jag märker den knappt. Helt plötsligt är jag vid 8 km, nu börjar publiken tätna. De peppar och jag ökar lite till. Blir extra peppad av min musik och tar små glädjeskutt, herregud vilken energi! Precis innan mål går det uppför men sen flyger jag in i mål! 

De första fem kilometrarna sprang jag på 32.37. Sen gick jag i mål på 1.02.40. Placering 7469. Av typ 30000, varav 20000 hade tidstagning. Känner mig nöjd, specillt med tanke på att jag tränat mig till att springa en mil under båtsemestern och att jag ju egentligen inte ens gillar att springa. Men Tjejmilen var riktigt kul, jag log mig igenom loppet. Jag kanske faktiskt måste göra om det.

Då kör vi tjejer!

Jag satsar på att springa tjejmilen på runt 60 min. Men viktigast är att njuta!