11 januari 2010

Sjit

Resan med tåg till Åre går jättebra.
Det började med att vi blev 25 minuter försenade från Stockholm på grund av tågfel. Redan då visste jag att jag inte skulle hinna med mitt byte i Sundsvall, speciellt inte med de två stora och tunga väskorna som jag har med mig.
Men det hela skulle lösas med taxi eller buss sa konduktören.

På vägen har vi blivit ännu senare när vi fått invänta mötande tåg. Tydligen så sena att tåget inte kör till Sundsvall. Nu ska vi hoppa av i Hudiksvall och åka buss i 70 minuter till Sundsvall. Och jag kommer verkligen inte att hinna med mitt anslutande tåg till Östersund eller tåget mot Åre som jag ska ta därifrån.

Och som lite grädde på moset så stannade vi nyss för ett mötande tåg. Sedan kommer en uppgiven röst i högtalarna:
"Ja, en olycka kommer sällan ensam. Nu måste lokföraren starta om loket. Det tar en liten stund men vi är strax på väg igen."
Efter två försök lyckas lokföraren starta om.

Två tågbyten har helt plötsligt förvandlats till tåg, buss och sen vette fan. Bara att gilla läget och beundra de snöklädda granarna utanför fönstret. Men jag hoppas att jag kommer fram till Åre. Helst idag.

9 januari 2010

Kan en språkkurs funka då?


Kommer ni ihåg att jag sa att jag skulle testa pyssel som hobby istället för pistolskjutning?
Det gjorde jag. Eller nä, det gick inte så bra. Jag höll mig till de här redskapen, som jag redan behärskar.


Fotografen Erik Lundback, höll sig till sitt redskap. Zornitsa Salman som driver butiken "Scrapparazzi" visade oss hur man scrapbookar.



Scrapbookarna Catarina och Cornelia klippte, klistrade och skrev fint. Det var då jag insåg att scrapbooking inte var något för mig. Jag kan ju knappt tyda mina egna anteckningar och det blir bara värre för varje år som går.
Men om du är sugen på att börja så kan du läsa mer om scrapbooking i Expressen Söndag imorgon.




Det ska säga klick

Jag har börjat leta efter en ny på nätet. Trots det enorma utbudet är det inte alls lätt.
En del ser fina och fräscha ut på sina bilder, men man anar att det bara är en snygg fasad.
Andra ser ganska skabbiga och slitna ut, men kan ändå ha potential.
Vissa är ordentliga och strukturerade men känns omysiga.
En annan verkar trevlig, men oplanerad och rörig.

Allt det där ska man ta ställning till innan man går på dejt. För det är egentligen då det avgörs. Man kan inte veta om man faller för varandra förrän man ses i verkligheten. Beskrivningen på nätet kan låta nog så bra, men i verkligheten kan det vara ett bottennapp.

Imorgon ska jag gå på tre dejter. Med tre väldigt olika kandidater, men som alla kan vinna mitt hjärta. Kanske blir jag kär, kanske blir jag besviken. Men tänk om jag hittar min drömlägenhet redan imorgon.

7 januari 2010

Som om det inte räckte med kylan

Ska man verkligen åka skidor när det är så kallt att till och med liften går ut i strejk?

Förresten så tar jag tåget till Åre. Ha!

6 januari 2010

Mig lurar du inte

Jag tror att Finaste försöker ta livet av mig. Han vill att vi ska åka till Åre om några dagar. Jag fruktar för mitt liv efter att ha sett det här.

Jan "Professorn" Karlsson är för övrigt vår granne i Åre. Han är galningen med två mössor som cyklar fast det är minus 30. Jag cyklar inte ens om det är nollgradigt. Jag vill inte alls gå ut nu när det är minus 10. Det enda jag och Janne har gemensamt är att vi inte gillar mygg.

Finaste åker upp till Åre tidigare. Sen tycker han att jag ska flyga till upp, själv.
Han: Nextjet har billigare priser än Sas.
Jag: Är du galen, jag flyger inte med ett leksaksplan. Du vet ju hur bra det gick sist.
Han: Men då blåste det ju.
Jag: Det kanske det gör nu också.
Han: Nä, det ska bli fint väder.
Jag: Och hur pålitliga är väderleksrapporterna? Kan du lova att det inte kommer att blåsa va?
Han: Nä, men...
Jag: Nä, just det. Nära döden är vad det är.

Först vill han sätta mig i ett plan som störtar om det blåser mer än 2 meter per sekund. Om jag inte dör då så tar han upp mig på Åreskutan där jag fryser ihjäl.
Fattas bara att han föreslår att vi ska bada, så jag kan "råka" drunkna. Eller att vi ska grilla, så jag kan "råka" brinna upp.
Han tror att jag inte fattar vad han håller på med. Tur att jag är smartare.

Tänk på din bästa vän

Det är inte bara vi tvåbenta varelser som har som nyårslöfte att gå ner i vikt. Även våra vänner hundarna kan behöva gå ner i vikt för att må bra och leva friskt så länge som möjligt. Varannan hund är fet, trött och ovig. Många hundägare vill inte se problemen och veterinärerna vågar ofta inte säga ifrån.
Är det inte sorgligt att vi inte bara gör oss själva överviktiga, utan även våra bästa vänner?

Har du en hund som har som nyårslöfte att gå ner i vikt? Eller känner du någon hund som är trött på att husse eller matte inte hjälper till i kampen mot extrakilona?
Tipsa dem om www.dietdog.se. Det är en gratis viktklubb, alla hundar och deras människor är välkomna.

Jag lovar att...

De senaste åren har jag haft samma nyårslöfte. Och konstigt nog känns det som jag uppfyller det varje år. Jag lovar mig själv att jag ska ha ett roligt år. Och det har det blivit sedan dess. Inte bara såklart, men på något sätt blir det lättare att tänka tillbaka på det gångna året och se ljusglimtarna istället för de mörka hålen.

Men för er som kanske vill lova något helt annat är här lite inspiration:

(Vilken humor att det ligger reklam för Paulúns Iso-diet bredvid min artikel om LCHF, se sista länken. Vem ska man tro på, tro på, tro på, när det är så här?)

5 januari 2010

Början gott, allting gott

Gott nytt år fina bloggläsare. Jag hoppas att ni har haft en fantastisk start på det nya året.

Jag var på bröllop på nyårsafton. En Expressenfotograf som gifte sig med en Expressenreporter. Festen kan sammanfattas i två ord: chefer och champagne. Det vimlade av chefredaktörer, avdelningschefer och editionschefer, från både Expressen och andra tidningar. Också var vi några simpla reportrar och fotografer, plus släkt och vänner till brudparet.

Jag drack massa champagne, åt hummer och minglade med chefer. Lyssnade tålmodigt på en chefs utläggning om att han är bäst, undvek att sälja in mig själv som utmärkt frilansare allt för mycket till en annan chef och dansade kasedans med en tredje chef.
2010 kan ju inte bli annat än ett bra år.

31 december 2009

Bara sisådär 100 graders skillnad




När det är minus 23 grader är det svårt att hålla värmen. Speciellt om man envisas med att motionera utomhus i kläder för skånsk vinter. Så igår efter promenaden när jag nästan förfrös näsa, läppar, fingrar, tår och lår, åkte vi till Niklas och bastade. Det var jag och fyra män och massa öl. Finfint.
Sen åkte Mintu och Baileys fram och sen gick en stol sönder. Rock and roll a la Värmland.