Då känns det skönt att veta att jag inte är ensam om att tycka det är jobbigt att springa. Till och med löparproffs som Petra Månström som skriver på Maratonbloggen tycker att det är tufft ibland. I ett inlägg skriver hon om vad hon och en annan van löpare kan tänka när det känns som värst.
Här är några exempel:
”Nu stannar jag.”
”Kan man flåsa mer än så här?”
”Varför gör jag det här? Jag måste vara dum i huvudet.”
”Det gör ont överallt. Snart dör jag nog.”
”Det här kan inte vara nyttigt.”
Skönt att veta tänker jag först. Men sen blir jag lite orolig. För jag tänker ju att det ska bli lättare att springa när jag har blivit bättre och mer van. Tydligen inte.
haha,
SvaraRaderagud jag borde verkligen inte last det har! Jag ska peppa mig infor en runda imorgon, (efter 1,5 v. lathet) och brukar ocksa intala mig med: "Det blir battre o lattare for varje gang!"
Elisabeth: Nu har jag funderat på det här. Det kan nog vara så att om man springer samma sträcka ett tag så blir det bättre och lättare. Men de där personerna som verkligen satsar på löpning springer ju maraton och håller på med backintervaller och försöker pressa tiden per kilometer. Då blir det nog väldigt jobbigt fast man är en bra löpare.
SvaraRaderaJag satsar på små mål och glädjs över mina små framsteg så lyckas jag förhoppningsvis hålla motivationen och orken uppe.