Undrar vad reggaetontuffingarna tycker om det här

Dagens låt

En reggaetonfavorit. Jag besparar er videon som är i hiphopstyle med tuffa killar med solglasögon och baggykläder som pekar och lättklädda tjejer som åmar sig och skakar på rumpan.
Men det är svårt att låta bli att skaka på rumpan till det här.

Elin tipsar

Min fd kollega och vän Mia har blivit med blogg, 100 dagar till maraton. In och läs och peppa (eller bli peppade) ögonaböj!

Pärlor från Malmö

Bästa falafeln finns i Malmö. Stockholms falaflar (falafels?) är skämt i jämförelse. Torra. Tråkiga. Tönna. Är det någon som vet varför det är så här?

Därför försöker jag alltid trycka i mig minst en falafel när jag är söderöver. Här ska snart hela den här rullen med falafel och fetaostsallad ner i min mage. Mumsfilibaba.

Jag har vilat upp mig i Skåne i några dagar. För en gångs skull utan att boka in massa fikor, middagar, vin och fest med vänner. Inte för att jag inte vill träffa mina underbara vänner men jag behövde bara vara och låtsas som om jag var på semester.

Så jag passade på att turista lite i min gamla hemstad. Göra sånt man aldrig kommer sig för när man bor i en stad, för man är så upptagen med att jobba, umgås, shoppa, se senaste filmen eller utställningen.

Jag betraktade Turning Torso på nära håll för första gången. Och åt lunch på restaurangen bredvid, Twisted Torso.

Jag kollade in kanoner, snapphanegevär och strupstocken på Malmöhus slott. Och fotoutställningarna i Kommendanthuset.

Fortsatte med modern konst på nya Malmö moderna museum men det roligaste där var den väldigt orangea entrén och gula kapprummet. Också var de vakter överallt som blev arga om man fotograferade.

Dessutom gjorde jag ett besök på Triangelns (eller Triangelens som vi säger på skånska) kurbad och spa. Där njöt jag av ett bad med utrensande alger och massage. Så skönt.

(Ja, kanske lite tråkig bild från omklädningsrumet. Men sen stängde jag av mobilen. Det är verkligen att bara vara.)

Får bli OS eller Let´s dance istället

Blir lite nostalgisk när jag ser att filmen "Blood in blood out" visas på fyran ikväll. Får flashbacks till svartfärgat hår, koppelhalsband med kors och kort magtröja. Hemmafester med hög hiphop, billiga (och ganska äckliga) danska öl och tonårskillar som gärna ville vara gangsters.

Tänker att jag kanske borde se om "Blood in blood out". Men så ser jag att den visas 00.35. Då kommer jag definitivt att sova. Också ser jag att filmen kom ut 1992. Blir tvungen att räkna efter. Det var 18 år sedan, alltså var jag fjorton.

Vissa saker är nog bättre att bara minnas och inte återuppleva. Som tonåren, svart hår, koppelhalsband, magtröja, billiga danska öl och gangsterwannabes.

Och "Blood in blood out".

Trots allt

Dagens största prestation i OS.

Vad händer?

Helt plötsligt sitter jag och hoppar i soffan och säger saker som "Håll ut", "Nej hon ser trött ut nu" och "Ajaj, akta så hon inte kör om".

Det är Kalla och Haags fel. Jag har blivit drabbad av längdskidåkningssjukan. Det är allvarligt.

Men jag undrar fortfarande vem som tyckte att det var en bra idé för längdskidåkarna att ha vita, smått genomskinliga kroppsstrumpor på sig. För jag har inte bara följt skidåkarnas längd i spåret, jag har även följt deras längd på trosor och kalsonger.

Elin testar

Det här testade jag igår, på Sportlife vid Odenplan.

Indoorwalking. Ungefär som spinning fast på en typ av crosstrainer. Jag som aldrig har stått på en sådan maskin tidigare tyckte att det var lite knepigt först. Man ska ju liksom gå, fast ändå inte.

Men jag kom in det snabbt, och pulsen rusade efter bara några minuter. Det var ordentligt svettigt och jobbigt men kändes skonsamt. Enda skaderisken är nog om du släpper de rörliga handtagen och lutar dig åt sidan.

Perfekt träning om du brukar powerwalka utomhus, men inte vill träna ute nu på grund av kyla, is och snö. Eller för dig som vill ha enkel och effektiv konditionsträning.

Själv är jag lite besviken. Jag hade ju också velat träna för en manlig instruktör i spräckliga tights. (Se klippet från Youtube)

Lite bättre avslut på den här dagen

Det löser sig

Om ni höra några frustrerade vrål över södra Stockholm så är det bara jag som släpper ut lite ångest. Jag håller på med tre jobb som bara inte vill bli bra. Jag klipper och klistrar, ändrar och lägger till, tar bort och skriver om.

Blir. Inte. Bra.

Får inget sammanhang eller flyt, får inte tag på rätt personer, lyckas inte hitta bra information. Så är mitt jobb också ibland, frustrerande och fyllt med prestationsångest. Är det långt till deadline brukar jag ta en paus, göra något annat, släppa tankarna på jobbet.

Nu har jag bara tid med att vråla lite.

Men det löser sig, det gör det alltid som Timbuktu säger.