Nät och 80-tal, fotriktiga skor och senilsnören

Det är pressvecka på PR-byråerna så i några dagar spanar jag på vårens nyheter. Här är lite av det jag har kollat på idag.

Röhnisch gillar färgglatt, mönster och text.

Reflexväst i spets. Gillar den nätta modellen och färgen!

Top med mönster som ger 80-tals vibbar. Det och korta magtröjor ses också hos fler märken

Röhnisch har satsat på vad de kallar feminina detaljer. Gillar detta...

...Men är lite tveksam till volanger. Lite för flickigt för min smak.

Det här märket är jag nyfiken på! Naturliga ingredienser, innehåller inga parabener eller annat trams, anläggningarna
använder grön el, förpackningarna producerade av återvunnen plast och märket är skapat av en biodlare som lämnade NY för en stuga utan el och rinnande vatten på 80-talet. Han ska trots stora framgångar fortfarande bo kvar!

Jag har inte tröttnat på färgglada etnomönster! Jeansshorts från Pepe Jeans.

Senilsnören i modeversion. Verkligen dags att de blir lite piffigare.

Reebok fortsätter med härliga skor och knalliga färger. Här deras nya danssko.

Och deras nya crossfit-sko med intressant passform. Det syns dåligt på bilden men de är bredare än vanligt vid tårna,
ser väldigt fotriktiga ut och det kan ju inte vara dåligt? (Senilsnören och fotriktiga skor - hej jag är pensionär.)

Ytterligare en spännande sko, hälen ska kunna omformas genom värmning med en hårtork!

Nätet hänger kvar i Reeboks toppar. Korta danströjor kan du också hitta i deras vårkollektion.

Förutom byxor med hööög midja (toppen för dig som vill slippa byxor som skär in i magen)
hade Reebok dansbyxor med inspiration från zumbakläder. 

Missa inte!

Ni missar väl inte den bästa söndagsbilagan? Massa härlig helgläsning! Jag har skrivit om hormoner i obalans, något som inte är ovanligt att kvinnor drabbas av.

Dagens läsning: Jag går och äter

Maxa promenaderna med smarta gå-prylar. (Obs! Varning för bildkavalkaden som kan leda till överdos av hurtigt gående Elin.)

Hur nyttigt är ditt mellanmål - test av 18 bars.

Lunch för flickor

Idag har jag ätit lunch med Plan Sverige som uppmärksammade internationella flickdagen som instiftades i år. Det var både intressant och bitvis gripande, som till exempel när en kvinna som jobbar för Plan i Uganda berättade om när hennes pappa dog i aids och hon på begravning bestämde sig för att fortsätta studera.

Temat var just studier, och hur viktigt möjlighet till att gå i skolan är för flickor. För att de ska slippa gifta sig när de är 15 år gamla, undvika att tvingas in i prostitution eller bara för att få kunskap och därmed makt. Förutom flickors situation i Uganda fick vi höra om Kambodja, Thailand och Indonesien. Trots att det går framåt finns det mycket kvar att göra. Skolgång, något som är självklart för oss, är det fortfarande inte i många länder. 

Missa inte...

...nya numret av GI & hälsa! Jag har skrivit del två i mineralguiden, om zink, och en guide över retreats. Till den artikeln testade jag stadsretreat som härliga meditations- och yogaexperten Sara och kocken, kostrådgivaren och rawfoodinspiratören Josefine höll i. Är definitivt sugen på att lära mig mer om rawfood och gärna lite fler smoothies, för den gröna smoothie som jag fick recept på av Josefine har jag nästan överdoserat på.

En stjärna har fallit

Jag har haft mitt tandsmycke, en liten guldstjärna, sedan typ 1999. Jag skaffade den när jag tränade sports-aerobics (en typ av tävlingsaerobic, tänk en kombo mellan aerobic och gymnastik). En tjej som jag tränade med var tandläkare och hade själv ett tandsmycke. Det var hos henne jag fick min guldstjärna. 

I drygt 13 år har den varit en del av mig. Den har suttit där så länge att jag själv till slut inte tänkte på den. När nya bekantskaper sa "Vad har du på din tand?" trodde jag oftast först att jag hade nån matrest mellan tänderna. Tills jag en sekund senare förstod att de menade tandsmycket. "Det är för att påminna mig om att jag är en stjärna" brukade jag säga.

Men nu har min stjärna fallit. Guldstjärnan har fallit...av. Är det nu det börjar gå utför för mig?

Mejl som får mig att fortsätta

Ibland kan även jag, som har skrivit så mycket om LCHF, fråga mig varför jag gör det. Men så får jag ett mejl från en överlycklig LCHF:are som har gått ner i vikt och blivit friskare och då känner jag ju att det finns en poäng att skriva om LCHF, trots att många är skeptiska mot kosten. Sådana glada mejl får jag med jämna mellanrum och ibland en hel hög på samma gång. Det händer aldrig när jag skriver om andra sätt att gå ner i vikt.

För några helger sedan fick jag däremot över 40 undrande och något irriterade mejl. Det berodde på att en artikel med sidhänvisningar till recept i bilagan "Allt om LCHF" lagts ut på Expressens hemsida. Alltså bara namnen på de olika maträtterna och ett sidnummer. Över 40 intresserade läsare bemödade sig då med att mejla mig och fråga vilken bok sidhänvisningarna var till. Vanligtvis får jag på sin höjd ett par mejl i veckan från läsare. Att så många trillade in nu säger nog något om både intresset för LCHF och hur engagerade anhängarna är.

Här är ett av de glada mejlen, från 22-åriga Sofia som hörde av sig i början av augusti. (Publiceras med hennes tillstånd.)

Hej Elin!

Jag har läst dina artiklar angående LCHF och tycker du har skriver väldigt bra!

Jag går också på LCHF och har sedan min egen start i november tappat över 65 kilo. 

Jag vet, det låter som en otrolig summa men sanningen är att jag har vägt 175 kilo som mest. Och jag är i grund och botten en hästtjej som inte kunnat rida på över 2 år på grund av min övervikt. 

Men nu når jag snart mitt stora mål, att kunna få rida igen!

Det har ju varit mycket skriverier nu angående att LCHF skulle vara farligt av olika anledningar men jag är en av många  som är ett bevis på att det funkar!

Skriv gärna fler positiva artiklar om LCHF, det behövs!

Med vänliga hälsningar

Sofia Olsson

Och på hennes blogg läser jag nu att i förra veckan kunde Sofia äntligen hoppa upp i sadeln igen! 

Grattis Sofia och lycka till i fortsättningen!

Myter om hälsa och träning

Idag missar jag inte det här programmet!

Kom i gång!

Missa inte den inspirerande bilagan Kom i gång! Finns i butik till och med tisdag. Jag har bland annat skrivit om att skippa de dåliga ursäkterna till varför man inte tränar, hälsoeffekter med cykling och såklart, den stora gå-specialen.

Höstkänslor

Rent generellt är inte hösten min favoritårstid. Det är regnigt, grått och kallt en stor del av tiden och mina händer och fötter blir som isklampar och jag fryser jämt och ständigt.
Men jag gillar nystarts-känslan och myskänslan. Den senaste tiden har jag gjort insatser på båda områdena.

Till hemmet har jag köpt en jordglobslampa, en sådan har jag velat ha ett bra tag. Megamys!
Gammal är den, till exempel är Tyskland ett land och flera länder i Afrika har konstiga namn.

Till nya kontoret har jag skaffat en bra kontorsstol, ryggen jublar och jag jobbar bättre.

Men jag är också sjuk sugen på ett par av dessa stövlarna. Keliboots heter dem. Fast jag borde köpa spinningskor....