Jag har precis fått mitt slutliga skattebesked för förra året, mitt första år med eget företag. Jag kan bara konstatera att på skattekontot finns nästan exakt så mycket som min skatteskuld är på.
Såklart hade jag hellre fått tillbaka pengar men jag är ändå väldigt nöjd med att ligga på plusminusnoll.
Trots detta kan jag fortfarande inte identifiera mig med bilden som egenföretagare. Är jag en sån som håller reda på sina papper, sätter in dem i en pärm, kollar upp och tecknar egna försäkringar, betalar in till sin pension, är disciplinerad, kommer med egna idéer, hittar egna lösningar, betalar in sin skatt och jobbar som en flitig myra från kammarens vrå?
Det är ungefär lika konstigt som att jag har upptäckt att folk på betydelsefulla positioner är i min ålder. Jag ser dem, pr-chefer, chefredaktörer, butikschefer. Och tänker oj, vad unga de är. I min ålder. Typ 32 i en rasande hastighet mot 33.
Var inte jag en 23-årig student och singel som bodde i en hyresetta alldeles nyss?
Känner precis likadant. Kan aldrig förlika mig med vare sig min 33-årighet eller min företagarroll (eller för den delen, verkar det som, lägga särskilt jättemycket jobb på vare sig det ena eller andra). Och då fick jag ändå 16 papp tillbaka på skatten.
SvaraRaderaJag känner att jag skulle vilja landa. För så länge jag inte fattar varken att jag är 32 år och egen företagare så känns det som om jag är någon annanstans. Eller kanske snarare någon annan.
SvaraRadera